Idag ska jag försöka påbörja en hälsosammare livsstil. Trots mina problem med att varva ner och sova, så ska jag låta bli att ta till hjälpmedel för detta. Att jag samtidigt är väldigt trött på min fru gör inte saken enklare. Det är bra i dimman, då ser jag inte saker så tydligt, eller bryr mig inte så mycket. Det är lätt att skaka av sig icke önskvärda känslor, och jag behöver inte alltid säga vad jag tycker. Jag kan välja att inte dela med mig av mina åsikter, om jag vet att det kommer leda till jobbig stämning. Nu kommer det bli svårare att hålla käften, men jag måste. Min fru är inte bra på att ta kritik, hon svarar genom att provocera istället. Jag vet att jag har brister, jag jobbar på dom. Men att måla upp mig som ett monster för att jag för en gångs skull säger vad jag tycker, (i det här fallet att du är oorganiserad, slarvig, dålig på att planera och att hålla tider) ger dig inte rätt till att bli arg på mig. Visst, tidpunkten kunde varit bättre vald, men nu blev det så, du anklagade mig för att vara orsaken till att vi var sena till dopet, medan det i själva verket var minst lika mycket ditt fel, som bara sov och sov när jag och barnen hade vaknat. 

Jag frågade om du hade mens, mot bättre vetande, för jag tror inte du riktigt förstår hur mycket det påvekar ditt humör.  Självklart svarade du inte, det gör du aldrig när svaret är ja. Svarat fick jag ändå bekräftat senare på kvällen, när det stank i badrummet från en gammal tampong du hade misslyckats med att spola ner.  Det förklarar kanske lite ditt häxliknande utbrott dagen efter, som skrämde mig in i benmärgen. En av huvudanledningarna till att jag ville gifta mig med dig var ju att du var så snäll, men den snälla människan försvinner mer och mer för varje år, vad finns det då kvar till slut? Kommer du bli snäll igen? Var du någonsin snäll? Jo, visst fan var du det, det var ju därför jag blev kär.

Det är de små sakerna som stör mest, som det här med dammsugaren. Jag har ägnat mycket tid att läsa på om olika dammsugare, jag vill ha det bästa såklart, för pengar har jag gott om. När du sedan motvilligt berättar att du tänkt åka på några ‘ärenden’ och jag lyckas få ur dig att ett av dom är att köpa dammsugare så ger jag dig massor med kontanter och säger, ‘köp nu ingen skitdammsugare’ för jag vet att dessa sprider tunt fint damm som ingen mår bra av. Jag vet att sannolikheten för att billig elektronik ska gå sönder är stor. Och jag vet att jag generellt avskyr allt av låg kvalité’ . Då kommer du såklart hem med det billigaste skräp man kan tänka sigg, en 399 kronors dammsugare som man kan köpa från ica, men redan då vet jag att du självklart har köpt den från fel ställe för ett högre pris, för sån är du. Varför kan du aldrig läsa på ordentligt? Varför bryr du dig inte om kvalité? Ja, du har inga pengar, men det har jag, och jag betalar mer än gärna för att slippa dela bo med skräp.

Mina ansträngningar att ge familjen det bästa krusas av din oförmåga att fatta genomtänkta hållbara beslut. Varje gång jag ser den skitdammsugaren kommer jag tänka på detta. Hur FAN tänker du? Vill du bara jävlas? De flesta skulle vill uppskatta att deras partner erbjuder sig betala hela dammsugaren? Igår hade jag ett svagt ögonblick då jag ville ta sönder den, jag är glad att jag inte gjorde det. 

Tilbaka till ämnet, Dag 1, jag ska alltså försöka sluta röka gräs på kvällarna, trots att det är det bästa jag vet. Min belöning efter en hård dag med jobb och barnstress. Några bloss på kvällen på balkongen när barnen somnat, och jag vaggas in i en mjuk skön känsla där allt är OK, dicker lite te och sover fint. Detta ska jag sluta med, för det har eskalerat lite för mycket på sistone. Vill röka mer och mer hela tiden, då måste jag sluta. 

Jag vet vad som kommer hända, mina testostoronvärden kommer skjuta i höjden, jag kommer bli vaknare, se saker klarsynt, reagera blixtsnabbt och troligen höja rösten mer än jag borde. Men vad fan ska jag göra? Det är så jag var innan jag började röka, det var därför jag blev kär i gräset, för det gjorde att jag blev en snällare person.  Nu kommer jag bli mindre snäll, och inträngd i en liten lägenhet med en provokativ fru som inte verkar må så bra hon heller.  Hur fan ska det gå.  Vi ska alltså snart flytta till hus som vi köpt, och bor tillfälligt en liten lägenhet. Just nu känns det stört, men jag vet att det kommer bli bättre snart, kanske det blir lite sämre först dock.