villjubaravaraglad

Tycker själv att jag är väldigt smart. Kämpar dock fortfarande med att förstå mig själv och vad jag behöver för att må bra, att vara glad. På ytan har jag allt. I verkligheten vet jag inte. Lever lite dubbelliv tillsammans med min fru, vi umgås med vänner som älskar melodifestivalen, men även med andra vänner som älskar psykedeliska äventyr. Alla vänner har ordnade liv, men döljer delar av sina liv utåt. Alla har väl hemligtheter? Jag skulle bli deprimerad på nolltid av ett oskyldigt svenssonliv, inbillar jag mig i alla fall. 

Jag är en pappa. Jag är gift en med en kvinna. Jag har två små barn. Jag har hög utbildning och ett stimulerande jobb med hög lön. Jag har ont om tid. Jag har mycket humor. Jag är drogliberal. Jag har rest mycket. Jag är allt oftare trött på min fru. Jag är trött på att inte alltid kunna vara den jag är, att inte kunna säga vad jag tycker och känner. Kanske kommer jag kunna göra det i denna bloggen. Kanske kan denna bloggen fungera som terapi.  

Kanske slutar det som för senaste försöket att blogga för tre år sedan, med ett enda långt inlägg och att jag sedan stängde ner skiten. Det var synd, för jag hade önskat att jag fortsatt föra någon form av dagbok. För på tre år har jag fått två barn, mist min far, bytt jobb, och köpt ett hus som vi snart ska flytta in i. Det hade nog varit bra för mig att föra dagbok/blogg, men det gick inte. Kanske går det nu.